tisdag 31 mars 2009

Lite räkneexempel

Idag skriver bland annat DN om den fantasiska summan 5,7 miljarder som ska betalas ut som bonus. Visst låter det mycket. Men är det orimliga siffror? Det är lite svårare att säga. Om det är 5700 personer som ska dela på denna bonus skulle de snitta på en miljon. Jag undrar om rubriken hade varit lika svart då. "5700 bankanställda får en miljon var" låter inte fullt lika illa.

Jag kan inte påstå att jag gillar bonussystem men jag gillar ännu mindre rubriker som har varit runt bonusarna, tex där en person som har en miljon i årsinkomst får 30 miljoner i pension. Det är en miljon om året under 30 år och om 30 år är personen 80 år är förmodligen död.

Eller när polisen hade fest för 3000 anställda till ett pris av 2000 kr per person. Visst låter det mycket med att polisen festade för 6 miljoner men per anställd är det inga generande siffror på något sätt.

Nä, så börja räkna när tidningarna har sina svarta rubriken och fundera på vad som kanske kan vara rimligt.

måndag 30 mars 2009

Mediekåta politiker

Läser på DN och Aftonbladet om vikten för poliker att synas i mediahavet.

"Att döma av mediebilden kommer Moderaterna att fortsätta stärkas i opinionen, säger medieanalysföretaget Cisions Erik Lundbom."

Lite av hönan och ägget, om jag syns i media får jag röster, får jag röster syns jag i media. Jag undrar vilket som är viktigast. Är Fredrik lite gulligt snygg och därför gör sig bra i media och om han gör sig bra i media så röstar folk på honom. Medan Mona har gått och blivit gammal och inte längre ärtigt häftig som för 10-15 år sedan utan bara gnällig tant.

"Den stora förloraren i medierna bland regeringspartierna är dock Folkpartiet. Jan Björklund har halkat ned till tionde plats"

Jag lider inte av att den store kravliberalen inte syns då jag spontant undrar hur han är funtad. Tyckte bättre om snäll-liberalen Westerberg.

Artikel gör mig lite sorgsen när det enda partierna som faktiskt verkar vilja föra fram en åsikt är enfrågepartier eller mer eller rasister. Jag hörde på radion där en av kommentarerna till en riksdagsdebatt (om bonusar) tyckte att det var pinsamt att ingen av politikerna faktiskt stod för en åsikt och jag kunde bara hålla med.

Priatjakten börjar

Nu får vi se om upphovsrättsindustrin är musikernas vita riddare eller sammhällets fiende nummer ett. Själv lutar jag nog åt det senare. Att folk i allmänhet ska ta ansvar för sin och andras situation och ingripa när saker och ting börjar gå överstyr innan polisen ens vet om att det pågår fuffens tycker jag på det stora är bra. Men då pratar vi om att privatpersoner ingriper mot andra privatpersoner som tex har fått lite väl mycket att dricka. Men att ge samma möjligheter till företag som inte har något annat än sina aktieägares vinstintresse som mål, oavsett hur många lik de får vandra över, tycker känns lite tveksamt.

Jag sitter just nu och laddar ner ett avsnitt som jag råkade radera från min lilla samling. Får se om jag fortsätter i morgon eller om jag avvaktar några dagar. Har inte riktigt bestämmt mig än.

Länkar till tidningar som skriver i ämnet: DN, SVD, Expressen, Aftonbladet, DN

söndag 22 mars 2009

Självcensur

Läser om den "danska medborgere" som skämtade på en flygplats om att han hade en bomb i väskan (se här, här och här). Jag tycker att det naturligtvis var en dum sak att säg men känner samtidigt en obehaglig känsla komma krypande. Den obehagliga känslan kommer från den självcencur vi i allt högre grad förväntas lägga på oss själva i olika situationer.

Där problemet ligger är i att vi bara antas följa en kod som säger att på flygplatser skämtar man inte om bomber. När börjar detta strida mot yttrandefriheten? Det kanske skulle vara något för någon av eleverna på konstfack, spika upp plakat på vägen till en flygplats med regler över vad man inte får säga på en flygplats. Eller kanske uppmana folk att skrika bomb varje gång de ser en säkerhetsvakt. Skulle ett anslag med förbjudna ord på en flygplats bryta mot yttrandefrihetlagarna?

Nu har jag iofs en förståelse för att folk är rädda för att det ska hända något i en situation där de inte har kontroll och den oron skall naturligtvis tas på allvar. Men vi måste börja hitta vägar där vi kan hantera vår oro utan att begränsa vår frihet. Ett sätt där ett tillsynes oskyldigt skämt faktiskt får vara ett oskyldigt skämt. Ett sätt där vi kanske till och med kan hantera ett avancerat och elakt spratt utan att en hel flygplats ska stängas ner.

Någon vis person sa någon gång att det man inte kan skämta om inte är värt att ta på allvar. Ska man tro på det så är flygplatssäkerheten något som det är riktigt dags att börja skämta om.

tisdag 17 mars 2009

Fler emot än för IPRED

Läste en glädjande nyhet på DN nu där en Sifo-undersökning har kommit fram till att varannan deltagare i undersökningen är emot IPRED. Det verkar som att folk i största allmänhet börjar förstå storleken på de rättigheter som vi givit bort till upphovsrättsinnehavare och patenttroll.

För det är stora värden som vi har gett upp. Detta i någon form av tro att vi får mer och bättre konst om vi betalar för att få använda de idéer som upphovsmännen haft, i både upphovsmännens och deras barns livstid. Det går mig helt förbi att någon kan tro att skapandet och kreativiteten är beroende på denna livsinkomst. Kanske snarare så att vi placerar ett antal nyttiga idoter på svältlön i fall de skulle ha tur att vinna på upphovsrätts-lotteriet.

Nä, dags att upphovsrättsinnehavare får betalt för det som någon vill betala dem. Om någon vill ha en låt skriven till sin nya show får han/hon betala en arrangör (kompositörer är nog svåra att hitta idag) att knåpa i 40 timmar som vilken annan konsult (eller snickare för den delen) som helst. Ibland kanske det levereras material av geni-karaktär och ibland blir det bara soppa av det, precis som med konsulter och snickare.

Som ni förstår är jag klart för att vi ska påbörja ett arbete med att nedmontera upphovsrätten, inte allt på en gång men kanske börja med att korta tiderna på de monopol vi ger bort i olika sammanhang kan vara ett första steg.



söndag 15 mars 2009

Jämställdhet

Jag har läst en hel del debattartiklar, blogginlägg etc angående jämnställdhet och är i sak ganska förvånad över hur stort spannet är mellan vad som vissa anser vara jämställt och vilka medel som kan vara giltiga för att uppnå denna jämställdhet.

För att göra diskussionen otvetydig så köper jag in på Wikipedias definition av jämställdhet och klipper en bit nedan:

Jämställdhet innefattar mäns och kvinnors lika rättigheter, skyldigheter och möjligheter och innebär att kön inte skall vara ett omotiverat hinder för personlig utveckling. Det inkluderar därmed bland annat samma möjligheter till samhällsinflytande, ekonomiskt oberoende, företagande, och utveckling i arbetet.

Notera att jämställdhet inte har med invandrare eller socialgrupp att göra. Jämlikhet är det generella begreppet.

Jag tycker att defintionen "omotiverat hinder" är flummig. Vilka hinder är omotiverade? Styrelsemöten på herrklubbar? 2% lägre medelinkomst (enligt skatteverket).

Samhällsinflytande, företagande och utveckling i arbetet är viktiga punkter men jag skulle vilja prioritera ner dem utifrån det som är enkelt att påvisa. En persons eknomiska oberoende. Mest då för att pengar är ett mer eller mindre universellt sätt att värdera i princip allt i samhället. Dessutom är pengarna det som styr de andra punkterna:

  • Pengar grundbulten i det samhälle vi lever i, pengar styr en persons inflytande i samhället. En persons förmåga att bidra till samhället måste makthavarna lyssna på så att den inte väljer att lägga sina skattepengar på annan ort.
  • Den som har pengar har oftast lättare att starta företag och på det sättet kunna få sina pengar att arbeta och med lite tur och hårt arbete kunna få dem att växa och bli mer pengar.
  • Om du har pengar kan du ta andra risker i din karriär. Skulle det bli fel så överlever man ett tag ändå. Alltså är pengar en förutsättning för att våga ta en annan befattning fast man inte är säker på att man kanske orkar med den.
Så om mitt resonemang håller är den enda faktor som faktiskt har betydelse för jämstäldheten, ekonomiskt oberoende. Ekonomiskt oberoende är något som måste definieras också. Hur länge ska man klara sig utan inkomst för att anses vara ekonomiskt oberoende och kanske handlar ekonomiskt oberoende mer om vilken förmåga man har att spara pengar? Dock kanske man kan säga att möjligheten till ekonomiskt oberoende kan förenklas till inkomst? För på en given plats på jorden så ger olika inkomst olika möjligheter till oberoende. Så om mitt resonemang håller skulle man få en relativt god bild av jämställdhet helt enkelt genom att jämföra en grupp män och en motsvarande grupp kvinnor och på det sättet få ett mått på jämställdheten för gruppen och kanske kunna använda samma metod för att se måttet av jämlikhet.

Det finns ett antal saker som skulle sätta resonemanget ovan ur spel. Kriminell (åt minstone vad jag uppfattar som kriminell) verksamhet där ägandet till pengarna åsidosätts genom utpressning, monopol med mera.

Några andra faktorer som gör resonemanget något känsligt är att allt arbete inte värderas i pengar. Att föda upp en generation av människor som ska ta hand om oss när vi är för gamla att ta hand om oss själva är ett exempel. Ett arbete som påverkar det ena könet ekonomiskt hårdare än det andra tex i form av tillfällen till utveckling på jobbet.

Så mitt bidrag till diskussionen om jämstäldhet är: Money talks! Den inkomst som en person får genom sitt arbete är det som styr graden av ekonomiskt oberoende en person kan uppnå och som i sin tur styr de flesta faktorer som berör personlig utveckling. Nu är det bara att ta upp miniräknaren och se om alla kvinnors lön delat med antalet kvinnor är inom rimlig likhet med alla mäns löner delat med alla män. Då är vi jämställda, annars har vi en del frågor att reda ut.

lördag 14 mars 2009

På tal om monopol

Läser om biljettförsäljares missnöje i DN där de beklagar sig över att folk köper på sig ett antal biljetter och sedan säljer dem dyrare. Det som slår mig är Ticknets ställning på marknaden här i Sverige. Om jag har en liten butik någonstans på vichan och skulle vilja kunna erbjuda mina kunder ett paket med buss, hotell och biljett till en koncert, skulle det i över huvud taget låta sig göras? Eller måste man likt de bolag som Ticknet nu beklagar sig över helt enkelt ta till något som liknar svartabörshandel för att kunna erbjuda sina kunder ett sådant paket?

Jag tror Ticknet lider av samma problem som Stockholms hyresrätter. De är för billiga i förhållande till intresset. Om Ticknet tog ut de pengar som de skulle kunna få för biljetterna skulle marknaden för svartabörshandel försvinna (nästan i alla fall). Kanske en auktionsmodell skulle kunna vara en idé?

Jag kan iofs förstå varför Ticknet vill sälja biljetterna relativt billigt. Det är ju ungdomarna som ger artisterna dess status. Om ungdomarna inte har råd med koncerterna så kommer ju även artisterna verka gamla och trista.

Ticknet ska nog inte klaga så mycket. Det är deras beslut att erbjuda biljetterna billigt, det är deras marknadsföring som bygger på att biljetterna säljs slut samma sekund som de släpps. Det är Ticknet som lämnar utrymmet till svartförsäljarna.

Läs mer: AB,

onsdag 11 mars 2009

95 år

Läser i DN om att EU snart ska ta beslut om att förlänga inspelningsrätterna (upphovsrätten till ett inspelat verk) från 50 till 95 år. Det jag häpnar mest över är Musikerförbundets Jan Granviks uttalande:

"Det är inte rimligt att någon annan ska göra business på ditt jobb under din egen livstid"

Det jag inte kan se är att det är rimligt att begränsa individerna frihet i ytterligare 45 år. För det är det som det handlar om. Din och min frihet att kunna bygga vidare på andras idéer.

Upphovsrätt, patent och likande frågor är för mig ett problem som bara växer och växer. De som en gång dragit vinstlotten i idé-lotteriet (hårt arbetande eller ej så är det fortfarande ett lotteri) kommer alltid att vilja begränsa individens rättigheter till dessa idéer.

Jag läste en av blogglänkarna från artikeln där det föreslogs att vi skulle sluta att förlänga tiden som en upphovsrättsinnehavare och i stället direkt ge upphovsrättsinnehavarna och deras ättlingar en evig upphovsrätt. För det är vad upphovsrättsinnehavarna vill, oavsett om det är de själva eller deras ättlingar som för ögonblicket äger upphovsrätten. Vi andra ska bara betala.

Nä, upphovsrätten måste begränsas. Arbete får man betalt för de timmar någon vill betala för de tjänster man kan leverera. Inte för att man en gång var inspirerad. Det är min syn på saken.

torsdag 5 mars 2009

Inget smör i smördegen

Vem är idag förvånad över att maten inte innehåller de ingredienser som namnet antyder. Jordgubbsyougurt utan jordgubbar tex. Dn idag har en artikel om smördeg utan smör. Tydligen är det till och med så att bara för att det innehåller smör behöver produkten inte innhålla något smör då namnet smördeg tydligen är en sorts deg som har en funktion och kan vara gjord av arsenik så länge den ger frasiga weinerbröd.