100 döda i demokratins tjänst

Läser dagens ledare i DN och slås över hur rädda vi är för att dö. Det är ju inte så att vägen till demokrati inte varit utan blodsspillan. Varför skulle då upprätthållandet av demokrati kunna ske utan blodspillan.

Eller är det så att det är helt ok att "blattar" dör men inte vi älda svenskar?

Det jag hör är att vi i de demokratiska länderna har blivit fega. Vi är så trygga i våra "walled gardens" att vi helt glömt bort att det finns en värld utanför.

Jag brukar inte vara direkt USA-vänlig i mina åsikter, mycket för att de inte är ute och krigar av demokratiskäl utan av girighet. Men jag måste ändå ha en respekt för att de faktisk vågar dö ibland.

Kanske dags att sluta titta på hur bra vi varit historiskt och börja se till vad vi gör idag.

Omskärelse

Jag vill hylla de landsting som vägrar att utföra onödiga operationer på barn. Det är generellt fel att utföra permanenta operationer på folk som inte har givit sitt medgivande, tex att hugga handen av en snattare. Därför har jag om möjligt ännu mindre förståelse för varför det av religösa skäl skulle vara tillåtet att utföra denna permanenta åtgärd på ett barn.

I Dn så jämnfördes omskärelsen med det kristna dopet, men skillnaden är att det inte är permanent. Man kan när man är vuxen gå ur kyrkan, men förhuden växer aldrig tillbaka. Sedan tycker jag på princip att man inte ska påtvinga barnen sin religon heller, utan att det är något som varje individ själv bör få ta ställning till vid vuxen ålder.