tisdag 6 januari 2009

Vad vi tror att vi äter

Jag har inget större förtroende för matindustrin. Iofs har jag inget större förtroende för något aktiebolag då ett aktiebolag per definition ska tjäna pengar till sina aktieägare och därför inte bryr sig om kunderna, i alla fall inte mer än de absolut behöver. Om de skulle vara mer intresserade av kunden än nöden kräver så får inte aktieägarna största möjliga utbetalning och idén att vara aktieägare går förlorad. Skulle ett aktiebolag göra något gott för mänskligheten är det för att de är tvingade av kunderna eller för att de tror att de ska tjäna pengar på det.

Vad har raljerandet ovan med matindustrin att göra? Jo, om man hade fått guldstjärnor på att lura kunderna så hade matindustrin fått guldstjärnor nog för att kunna göra månen gul! Man behöver inte gå många sekunder i en mataffär för att hitta mat som säger sig vara något annat än de är. Ta texsmörgåsskinka som är köttrester som malts ner till en smet, i vilken man blandar i lite fettsträngar (för utseendet) och sedan pressar ihop till perfekta runda korvar som kan tilllags med ett alltid förutsägbart resultat. En produkt som inte har många likheter med den skinka vi äter till jul (som faktiskt oftast är riktig skinka). Problemet jag har med denna skinka är inte produkten i sig själv utan att man aktivt lurar kunden med att säga att det är skinka när det faktiskt borde kallas för något annat.

Om man nu tycker att jag är kinkig med att skinka ska vara skinka och inte någon pressad köttprodukt så kan man gå vidare och fråga sig varför matindustrin måste tillaga vår mat på ett sådanat sätt som skiljer sig så kraftigt från den allmänna kunskapen (i alla fall min) om hur man tillagar mat? Jag skulle aldrig få för mig att använda många av de produkter som tex Carlshamns margarin har i sina produkter och jag tror inte att några av mina vänner skulle vilja äta den maten om de fått vara med och tillaga den.

Varför kan då matindustrin ljuga om vår mat på detta sättet utan att folk bryr sig? Min teori är att vi är så långt borta från verkligheten av hur maten kommer till att vi tycker att hela processen är äcklig och därför slår dövörat till. Hur många har faktiskt sett en gris eller kossa bli slaktad och sedan fått äta något från djuret i fråga?

Jag skulle vilja att det i undervisningen i skolan ingick ett antal moment där man får följa maten från ax till limpa, från kalv till mjölk och entrecote. Eller från kulting till scans köttbullar. Från oljetanker till lättmargarin.