I Aftonbladet kan man idag läsa att en arabisk man som utgett sig för att vara jude har dömts till våldtäkt, trots att akten varit i samförstånd. Motiveringen är att mannen genom att ljuga om sin etnisitet kränkt ”offrets heliga rätt till sin kropp och själ”.
Nu får vi se om Israel tänker försöka att ha på sig den goda tröjan eller om vi får se om Israel ska forsätta att glida mot den onda sidan. Jag hoppas att den här typen av affärer ska öppna ögonen på Israelerna att inse att vägen som de styrande låter landet vandra inte är en väg till Guds kärlek.
torsdag 22 juli 2010
tisdag 13 juli 2010
Måste frihet tvingas fram
Läste på Newsmill och hittade följande pärla:
Marx och Lenin ansåg att frihet måste genomföras med tvång.
Det är en för mig vid spontan reflektion ganska bakvänd idé. Varför inte bara ge folk frihet och så kommer de att använda den.
Min nästa tanke säger att det kanske inte är så enkelt. För är vi någonsin fria att göra fria val. Bara för att vi kan göra fria val använder vi vår frihet? Tex skulle vi kunna ta exempel från föräldrapenningen där papporna nu ett tag haft möjligheten att välja att vara hemma med sina barn men det uppenbarligen funnit andra saker som varit i vägen. Kanske är det så att pappor inte ska vara hemma med sina barn eller så är de inte fria nog för att göra det valet pga av andra (o)friheter. Men när ett antal månader av föräldrapenningen knyts till pappan så börjar papporna ta ledigt. De har fortfarande valet att inte ta ledigt men nu är det deras frihet. Inte familjens ekonomiska eller sociala frihet som bestämmer utan enbart pappans frihet det talas om.
Så frihet att göra egna val kan enbart göras om valet defacto är en ens eget val att göra. Pappor kommer bara ta ut föräldraförsäkringen om det är deras val att ta. Börja man blanda in familjen ekonomi, mammans vilja att vara hemma kommer pappas vilja bara vara en bland många och ingen frihet har uppnåtts. Detta bara som ett exempel.
Men kan vi bli sant fria? Dels väljer vi en mängd ofriheter genom att skaffa barn, relationer, ägande etc etc som kommer att påverka våra val. Dels har vi en ofrihet genom att vi är de djur vi är. Dels så påtvingas vi ett antal ofriheter av föräldrar, syskon och andra som är med den tid vår egen vilja "står i skogen och växer".
Kan vi se dessa ofriheter på egen hand, de som förhindrar oss att vara fria att göra de val vi vill göra eller borde göra? Det är knappast troligt. Hur många gånger har man inte hört personer som flyttar ifrån en villa säga att de inte förstått hur bundna de varit av trädgårdens plikter? Det är ofta som vi själva inte förstår vad som är bäst för oss. Men å andra sidan hur ska vi veta det? Det är ju inte förrän vi faktiskt har provat som vi vet om vi faktiskt uppskattar en trädgård eller ej. Dessutom förändras vi allt eftersom tiden går så det är inget som säger att jag om tio år har bytt åsikt om min trädgård och än mindre att jag faktiskt är medveten om att nöjet att klippa gräs har blivit en trist arbetsuppgift.
Så kanske Lenin och Marx hade rätt. Det krävs att någon yttre kraft knuffar oss ur cirklarna för att vi ska få perspektiv på saker och ting. Den springa punkten är om det existerar någon som kan se vilka det är som behöver knuffas och i så fall vilken riktning. Men denna existera sannolikt inte så därför får vi sannolikt även i framtiden förlita oss på statistik, goda intentioner och stor försiktighet med att ingripa i folks liv.
Marx och Lenin ansåg att frihet måste genomföras med tvång.
Det är en för mig vid spontan reflektion ganska bakvänd idé. Varför inte bara ge folk frihet och så kommer de att använda den.
Min nästa tanke säger att det kanske inte är så enkelt. För är vi någonsin fria att göra fria val. Bara för att vi kan göra fria val använder vi vår frihet? Tex skulle vi kunna ta exempel från föräldrapenningen där papporna nu ett tag haft möjligheten att välja att vara hemma med sina barn men det uppenbarligen funnit andra saker som varit i vägen. Kanske är det så att pappor inte ska vara hemma med sina barn eller så är de inte fria nog för att göra det valet pga av andra (o)friheter. Men när ett antal månader av föräldrapenningen knyts till pappan så börjar papporna ta ledigt. De har fortfarande valet att inte ta ledigt men nu är det deras frihet. Inte familjens ekonomiska eller sociala frihet som bestämmer utan enbart pappans frihet det talas om.
Så frihet att göra egna val kan enbart göras om valet defacto är en ens eget val att göra. Pappor kommer bara ta ut föräldraförsäkringen om det är deras val att ta. Börja man blanda in familjen ekonomi, mammans vilja att vara hemma kommer pappas vilja bara vara en bland många och ingen frihet har uppnåtts. Detta bara som ett exempel.
Men kan vi bli sant fria? Dels väljer vi en mängd ofriheter genom att skaffa barn, relationer, ägande etc etc som kommer att påverka våra val. Dels har vi en ofrihet genom att vi är de djur vi är. Dels så påtvingas vi ett antal ofriheter av föräldrar, syskon och andra som är med den tid vår egen vilja "står i skogen och växer".
Kan vi se dessa ofriheter på egen hand, de som förhindrar oss att vara fria att göra de val vi vill göra eller borde göra? Det är knappast troligt. Hur många gånger har man inte hört personer som flyttar ifrån en villa säga att de inte förstått hur bundna de varit av trädgårdens plikter? Det är ofta som vi själva inte förstår vad som är bäst för oss. Men å andra sidan hur ska vi veta det? Det är ju inte förrän vi faktiskt har provat som vi vet om vi faktiskt uppskattar en trädgård eller ej. Dessutom förändras vi allt eftersom tiden går så det är inget som säger att jag om tio år har bytt åsikt om min trädgård och än mindre att jag faktiskt är medveten om att nöjet att klippa gräs har blivit en trist arbetsuppgift.
Så kanske Lenin och Marx hade rätt. Det krävs att någon yttre kraft knuffar oss ur cirklarna för att vi ska få perspektiv på saker och ting. Den springa punkten är om det existerar någon som kan se vilka det är som behöver knuffas och i så fall vilken riktning. Men denna existera sannolikt inte så därför får vi sannolikt även i framtiden förlita oss på statistik, goda intentioner och stor försiktighet med att ingripa i folks liv.
fredag 2 juli 2010
Soldater som skyddade sig
Jag hoppas verkligen att Israels premiärminister har blivit felciterad i DN för om han inte har blivit det så undrar jag verkligen hur det står till i det politiska toppskiktet i Israel.
" Israel kan inte be om ursäkt för dess soldater som tvingades att försvara sig mot mobben som i det närmaste slaktade dem"
För hur var det nu? Israeliska militärer bordade hjälpsändning på internationellt vatten. På något sätt när de nästan blir slakade (dock utan att faktiskt ha något eget dödsoffer) så lyckas de skjuta ihjäl ett antal människor.
Nä, även om det finns en gnutta sanning i att de faktiskt utövade någon form av självförsvar så blev responsen på hotet så fel och så överdrivet att ingen borde kunna försvara det. Det är som att USA skulle säga att soldaterna i Afganistan som från ett flygplan bombar ett begravningsfölje gjorde det i självförvar och att misstaget inte behöver ursäktas för att det kan ha funnits en terrorist på platsen.
Tyvärr är det det "Israel kan inte göra fel" som är det stora problemet med Israelisk politik idag. All kritik, oavsett hur berättigad besvaras med en anklagelse om anti-semism. Tyvärr blir inte två fel ett rätt oavsett vad Israels politiker säger.
" Israel kan inte be om ursäkt för dess soldater som tvingades att försvara sig mot mobben som i det närmaste slaktade dem"
För hur var det nu? Israeliska militärer bordade hjälpsändning på internationellt vatten. På något sätt när de nästan blir slakade (dock utan att faktiskt ha något eget dödsoffer) så lyckas de skjuta ihjäl ett antal människor.
Nä, även om det finns en gnutta sanning i att de faktiskt utövade någon form av självförsvar så blev responsen på hotet så fel och så överdrivet att ingen borde kunna försvara det. Det är som att USA skulle säga att soldaterna i Afganistan som från ett flygplan bombar ett begravningsfölje gjorde det i självförvar och att misstaget inte behöver ursäktas för att det kan ha funnits en terrorist på platsen.
Tyvärr är det det "Israel kan inte göra fel" som är det stora problemet med Israelisk politik idag. All kritik, oavsett hur berättigad besvaras med en anklagelse om anti-semism. Tyvärr blir inte två fel ett rätt oavsett vad Israels politiker säger.
fredag 25 juni 2010
Min politik
Så här några månader innan valet tänkte jag försöka att skriva ner några punkter som jag tycker är viktiga i politiken. När jag gör olika politik-kollar så tenderar jag till att landa åt det social-liberala hållet. En tolkning av det skulle kunna vara att jag föredrar kollektiva lösningar framför inviduella och att jag är mindre oroad för att de starkas möjligheter än jag är för de svagas. Naturligtvis är saker inte fullt så enkla. Det är väldigt långt ifrån alltid som en kollektiv lösning är lämplig och kväver vi de starka så kommer det inte finnas några som kan bära fram de svaga. På den andra dimensionen så kan man tolka det som att jag är mer oroad för att existerande system inte är optimal än jag är rädd för att införandet av ett nytt system inte skulle vara idealt. Precis som med kollektiv över individuella lösningar så inser jag även här att ibland kanske det är bättre att hålla på traditionen än att bryta den.
Självklart kan tyckas men när jag läser bloggar så verkar det vara förunderligt få som verkar villiga att erkänna att det finns något mellan ytterligheterna. Argument som att Mona skulle innebära en katastrof finner jag lika löjliga som att Fredrik skulle tycka att det är bra att folk svälter ihjäl på gatorna om de inte kan skaffa pengar på egen hand. Dessutom tycker jag att dylika argument undergräver demokratin. Om vi inte kan lita på att folket i slutändan väljer rätt utifrån rationella argument kan vi inte lita på demokratin. Alltså bör de som tex framför "hata-mona" behandlas mer som en fara för demokratin än ett uttryck för den samma.
En punkt jag tycker är viktig i de debatter är att religon och livsstil inte hör hemma i lagstiftning. Så vi tycker att slölja är dåligt. Kan vi ge argument för varför slöja är dåligt utan att prata om muslimer så kan det vara ok. Men om argumentationen bygger på att det är muslimer som har slöja, då försvinner värdet av argumentationen. Så om slöjan har en plats i samhället eller ej tycker jag beror mer på om den är i vägen för att kunna utföra sin arbetsuppgift, eller syftar till att dölja sin identitet i sammanhang där säkerheten kräver att man ska vara lätt att identifiera. Rent principiellt kan jag inte se att religion har i lagboken att göra och varje införande av dylikt bör motverkas. Det gäller för alla religioner.
Välfärden är ett annat ämne som jag tycker är intressant. Här tycker jag att det är viktigare att alla får tillgång till den vård de behöver än valfrihet. Jag är inte emot valfrihet, men det får inte ske på bekostnad av möjligheten att få rätt vård när den behövs. Så att jag kan välja den fina vårdcentralen i det fina kvarteret där de bästa läkarna med de kortaste väntetiderna kan enbart leda till att någon annan får sämre vård för att de kommer att få vård på vårdcentralen i det dåliga kvarteret, där de dåliga läkarna jobbar och där väntetiderna är längre. Kan man åstadkomma valfrihet utan baksidan är det ok, men att acceptera lidande hos de mindre bemedlade för att andra ska få det bättre är inte ok.
Integritet är nästa område. Här har tyvärr politikerna okunskap ställt till det ordentligt och mer eller mindre gjort anonymiseringsverktyg till något som var och en använder. Något som har gjort brottsbekämpning mycket svårare. Inflation i straffsatser för brott som de flesta ser som triviala har gjort att de flesta nu är brottslingar och därmed har ett behov av att skydda sin identitet. Jag har ett radikalt förslag för att kanske kunna komma runt detta. Förbjud kryptering, tillåt avlyssning för brott som är grova i verkligheten och inte i politikernas fantasier. Hårdast möjliga straff för de som avlyssnar utan korrekta tillstånd och anledningar. Avlyssningen offentliggörs efter en tidsperiod på 2, 5, 10 eller 25 år beroende på hur känslig avlyssningen är, men den offentliggörs utan undantag så att den kan granskas och straff utdömas även mot övervakarna.
En kort förklaring, vi måste ha möjlighet att beivra brott och avlyssning är ett kraftfullt verktyg för detta. Odiskutabelt. Alla möjligheter att utöva makt mot en annan människa kommer att missbrukas, också odiskutabelt. Avlyssning är ett ganska kraftfullt ingrepp i en människas privatliv. Med dessa tre fakta så måste vi kunna avlyssna, men också kraftfullt beivra missbruk. Genom att allt offentliggörs och straffen för missbruk är extrema bör vi kunna få det bästa av de möjligheter som rättvisan kräver och ändå få minsta möjliga missbruk. Det jag ser som största bristen med Ipred och Fra är just bristen av övervakning av övervakarna och medborgarnas insyn i övervakningsprocessen. Inte nödvändigtvis övervakningen i sig själv.
Lönespridning tror jag är nödvändigt. Pengar är makt och makten att styra sitt eget öde är en stor drivkraft. Att därför under en normal karriär som industriarbetare eller sjuksköterska tycker jag att man bör kunna skaffa sig lönetillägg på storleksordningen 2-4 gånger sin grundlön. Kalla det erfarenhetsbonus eller instifta lagar om karriärvägar. Men att som 23 åring ha nått sitt lönetak har jag svårt att se som något bra.
Skatter och välfärd, jag vill ha välfärd, jag vill ha en bra välfärd. Jag inser att det måste finnas folk som arbetar för att välfärden ska fungera. Jag inser att det är en balansgång mellan att vilja arbeta och få belöning för det, samtidigt som ett misstag, en sjukdom eller olycka inte ska behöva innebära total katastrof. Därför är jag emot stora radikala förändringar hur vårt skattesystem och välfärdssystem fungerar. Justeringar för att upprätthålla balansen mellan arbetsmoral måste naturligtvis utföras kontinuerligt. Jag ser närmast den här mandatperioden som en justering av parameterar än en radikal förändring. Faktum är att jag är rätt säker på att om Alliansen försöker sig på något radikalt kommer det att bli utkastade snabbare än någon hinner säga Folkpartiet. :-)
Det kommer säkert mer men nu hinner jag inte skriva mer....
Självklart kan tyckas men när jag läser bloggar så verkar det vara förunderligt få som verkar villiga att erkänna att det finns något mellan ytterligheterna. Argument som att Mona skulle innebära en katastrof finner jag lika löjliga som att Fredrik skulle tycka att det är bra att folk svälter ihjäl på gatorna om de inte kan skaffa pengar på egen hand. Dessutom tycker jag att dylika argument undergräver demokratin. Om vi inte kan lita på att folket i slutändan väljer rätt utifrån rationella argument kan vi inte lita på demokratin. Alltså bör de som tex framför "hata-mona" behandlas mer som en fara för demokratin än ett uttryck för den samma.
En punkt jag tycker är viktig i de debatter är att religon och livsstil inte hör hemma i lagstiftning. Så vi tycker att slölja är dåligt. Kan vi ge argument för varför slöja är dåligt utan att prata om muslimer så kan det vara ok. Men om argumentationen bygger på att det är muslimer som har slöja, då försvinner värdet av argumentationen. Så om slöjan har en plats i samhället eller ej tycker jag beror mer på om den är i vägen för att kunna utföra sin arbetsuppgift, eller syftar till att dölja sin identitet i sammanhang där säkerheten kräver att man ska vara lätt att identifiera. Rent principiellt kan jag inte se att religion har i lagboken att göra och varje införande av dylikt bör motverkas. Det gäller för alla religioner.
Välfärden är ett annat ämne som jag tycker är intressant. Här tycker jag att det är viktigare att alla får tillgång till den vård de behöver än valfrihet. Jag är inte emot valfrihet, men det får inte ske på bekostnad av möjligheten att få rätt vård när den behövs. Så att jag kan välja den fina vårdcentralen i det fina kvarteret där de bästa läkarna med de kortaste väntetiderna kan enbart leda till att någon annan får sämre vård för att de kommer att få vård på vårdcentralen i det dåliga kvarteret, där de dåliga läkarna jobbar och där väntetiderna är längre. Kan man åstadkomma valfrihet utan baksidan är det ok, men att acceptera lidande hos de mindre bemedlade för att andra ska få det bättre är inte ok.
Integritet är nästa område. Här har tyvärr politikerna okunskap ställt till det ordentligt och mer eller mindre gjort anonymiseringsverktyg till något som var och en använder. Något som har gjort brottsbekämpning mycket svårare. Inflation i straffsatser för brott som de flesta ser som triviala har gjort att de flesta nu är brottslingar och därmed har ett behov av att skydda sin identitet. Jag har ett radikalt förslag för att kanske kunna komma runt detta. Förbjud kryptering, tillåt avlyssning för brott som är grova i verkligheten och inte i politikernas fantasier. Hårdast möjliga straff för de som avlyssnar utan korrekta tillstånd och anledningar. Avlyssningen offentliggörs efter en tidsperiod på 2, 5, 10 eller 25 år beroende på hur känslig avlyssningen är, men den offentliggörs utan undantag så att den kan granskas och straff utdömas även mot övervakarna.
En kort förklaring, vi måste ha möjlighet att beivra brott och avlyssning är ett kraftfullt verktyg för detta. Odiskutabelt. Alla möjligheter att utöva makt mot en annan människa kommer att missbrukas, också odiskutabelt. Avlyssning är ett ganska kraftfullt ingrepp i en människas privatliv. Med dessa tre fakta så måste vi kunna avlyssna, men också kraftfullt beivra missbruk. Genom att allt offentliggörs och straffen för missbruk är extrema bör vi kunna få det bästa av de möjligheter som rättvisan kräver och ändå få minsta möjliga missbruk. Det jag ser som största bristen med Ipred och Fra är just bristen av övervakning av övervakarna och medborgarnas insyn i övervakningsprocessen. Inte nödvändigtvis övervakningen i sig själv.
Lönespridning tror jag är nödvändigt. Pengar är makt och makten att styra sitt eget öde är en stor drivkraft. Att därför under en normal karriär som industriarbetare eller sjuksköterska tycker jag att man bör kunna skaffa sig lönetillägg på storleksordningen 2-4 gånger sin grundlön. Kalla det erfarenhetsbonus eller instifta lagar om karriärvägar. Men att som 23 åring ha nått sitt lönetak har jag svårt att se som något bra.
Skatter och välfärd, jag vill ha välfärd, jag vill ha en bra välfärd. Jag inser att det måste finnas folk som arbetar för att välfärden ska fungera. Jag inser att det är en balansgång mellan att vilja arbeta och få belöning för det, samtidigt som ett misstag, en sjukdom eller olycka inte ska behöva innebära total katastrof. Därför är jag emot stora radikala förändringar hur vårt skattesystem och välfärdssystem fungerar. Justeringar för att upprätthålla balansen mellan arbetsmoral måste naturligtvis utföras kontinuerligt. Jag ser närmast den här mandatperioden som en justering av parameterar än en radikal förändring. Faktum är att jag är rätt säker på att om Alliansen försöker sig på något radikalt kommer det att bli utkastade snabbare än någon hinner säga Folkpartiet. :-)
Det kommer säkert mer men nu hinner jag inte skriva mer....
söndag 7 mars 2010
Vasaloppet
Kollade på Vasaloppet i morse slogs av hur stor skillnaden vad mellan hur den manliga eliten bevakades jämfört med hur den kvinliga eliten bevakades.
Gubbarna hade mer eller mindre permanent en helikoper som flög ovanför och gav tv-tittarna bilder från ovan. Utöver flygetyget så var det en snöskoter som kontenuerligt gav herrarna fokus.
Gummorna däremot fick man se lite sporadiskt när de råkade passera förbi en stationär kamera, som mest några sekunder, oftast på långt avstånd.
Jag kan iofs förstå att det kan vara svårare att bevaka tjejeliten i en unisextävling som Vasaloppet är där tjejerna utifrån rena biologiska skäl hamnar en bit tillbaka i förhållande till herreliten. Tjejerna blir inte heller lika snyggt grupperade i en klunga som herrarna av den anledningen då tjejerna tenderar till att välja ut en manlig "hare" som de följer för att slippa gå på eget spår.
Men nu pratar vi inte några "nästan lika" siffror som 70-30 i bevakningen. Min uppfattning (utan att ha suttit med klocka) var nog snarare 98-2. När man sedan tittade på vilka det var som intervjuades bland amatörerna på de olika rastställena blev inte skillnaden mindre.
Men det är nog svårt att se något annat än att när det kommer till Vasaloppet så räknas tjejernas prestationer väldigt lite. Kanske dags att döpa om det vanliga Vasaloppet till HerrVasan och göra Tjejvasan till en riktig tävling (nä, jag tycker inte halvdistanserna inför den riktiga tävlingen befinner sig på samma skala).
Om man råkade titta på Super-G-tävlingen som gick efter Vasaloppet så ser man att det går att bevaka både män och kvinnor på ett relativt likartat sätt så det är inget snack om att man inte kan. Fråga är varför man inte vill. Kanske finns bra svar på den frågan?
Gubbarna hade mer eller mindre permanent en helikoper som flög ovanför och gav tv-tittarna bilder från ovan. Utöver flygetyget så var det en snöskoter som kontenuerligt gav herrarna fokus.
Gummorna däremot fick man se lite sporadiskt när de råkade passera förbi en stationär kamera, som mest några sekunder, oftast på långt avstånd.
Jag kan iofs förstå att det kan vara svårare att bevaka tjejeliten i en unisextävling som Vasaloppet är där tjejerna utifrån rena biologiska skäl hamnar en bit tillbaka i förhållande till herreliten. Tjejerna blir inte heller lika snyggt grupperade i en klunga som herrarna av den anledningen då tjejerna tenderar till att välja ut en manlig "hare" som de följer för att slippa gå på eget spår.
Men nu pratar vi inte några "nästan lika" siffror som 70-30 i bevakningen. Min uppfattning (utan att ha suttit med klocka) var nog snarare 98-2. När man sedan tittade på vilka det var som intervjuades bland amatörerna på de olika rastställena blev inte skillnaden mindre.
Men det är nog svårt att se något annat än att när det kommer till Vasaloppet så räknas tjejernas prestationer väldigt lite. Kanske dags att döpa om det vanliga Vasaloppet till HerrVasan och göra Tjejvasan till en riktig tävling (nä, jag tycker inte halvdistanserna inför den riktiga tävlingen befinner sig på samma skala).
Om man råkade titta på Super-G-tävlingen som gick efter Vasaloppet så ser man att det går att bevaka både män och kvinnor på ett relativt likartat sätt så det är inget snack om att man inte kan. Fråga är varför man inte vill. Kanske finns bra svar på den frågan?
lördag 9 januari 2010
Sverigedemokraterna är idioter
Det är en provokation men efter ha läst lite kommentar till en debattartikel i DN så måste jag nog säga att Sverigedemokraterna är idioter. Eller för att uttrycka det något mer nyanserat, de som röstar på Sverigedemokraterna är idioter. För ledningen är nog en samling ganska smarta människor som skulle kunna platsa som partistrateger etc i de flesta andra partier också om det bara var upp till deras förmåga att utföra ett jobb på ett bra sätt.
Men varför tycker jag då att Sverige Demokraterna är idioter. Jo, för att de förspråkar vägen till helvetet. De vill att vi ska behandla andra så som vi skulle bli behandlade av just andra (eller som vi tror att vi skulle bli behandlade av andra).
"Men om jag åkte till Iran skulle jag inte få bygga en kyrka" är ett inte helt ovanligt SD-citat. Varför är det fel? Jo, det innebär att man i varje situation hela tiden gör saker lite värre och när man hela tiden gör saker värre kan det inte bli bättre. Det är omöjligt. Om vi skulle behandla alla från Iran som vi skulle bli behandlade i Iran skulle vi snart nog kunna döpa om Sverige till Iran. Vi skulle stifta lagar som bortsett från små nyanser (kristendom kontra Islam etc) skulle gå ut på precis samma sak och det som jag betraktar som Svenskt skulle snart nog vara bortsopat eftersom vi inte kan vara på det sättet för då skulle vi inte kunna behandla Iranier som de behandlar oss. Sverige skulle bli som Iran helt fast Iranier eller Muslimskt inflytande.
Nä, jag vill höra hur en Sverigedemokrat vill bli bemött och sedan se dem använda det som utgångspunkt för hur de ska behandla andra. Självklart vill jag kunna ha min religon i Iran och därför måste jag tillåta Iranier att få utöva sin religion här i Sverige. Men jag antar att det lär dröja....
Men varför tycker jag då att Sverige Demokraterna är idioter. Jo, för att de förspråkar vägen till helvetet. De vill att vi ska behandla andra så som vi skulle bli behandlade av just andra (eller som vi tror att vi skulle bli behandlade av andra).
"Men om jag åkte till Iran skulle jag inte få bygga en kyrka" är ett inte helt ovanligt SD-citat. Varför är det fel? Jo, det innebär att man i varje situation hela tiden gör saker lite värre och när man hela tiden gör saker värre kan det inte bli bättre. Det är omöjligt. Om vi skulle behandla alla från Iran som vi skulle bli behandlade i Iran skulle vi snart nog kunna döpa om Sverige till Iran. Vi skulle stifta lagar som bortsett från små nyanser (kristendom kontra Islam etc) skulle gå ut på precis samma sak och det som jag betraktar som Svenskt skulle snart nog vara bortsopat eftersom vi inte kan vara på det sättet för då skulle vi inte kunna behandla Iranier som de behandlar oss. Sverige skulle bli som Iran helt fast Iranier eller Muslimskt inflytande.
Nä, jag vill höra hur en Sverigedemokrat vill bli bemött och sedan se dem använda det som utgångspunkt för hur de ska behandla andra. Självklart vill jag kunna ha min religon i Iran och därför måste jag tillåta Iranier att få utöva sin religion här i Sverige. Men jag antar att det lär dröja....
fredag 1 januari 2010
Döda eller förändra
Läste på DN om att man har lyckats framställa genomskinliga djur. Det jag reagerar på är varför dessa djur har skapats. Det handlar om att "dödsrädda" djurrättsaktivister tycker att det är fel att döda dessa djur som bland annat används i skolor för att elever ska få lära sig om djurens anatomi.
Jag skulle nog hellre förespråka att eleverna får föda upp en kanin, döda den, undersöka den och till sist äta upp den. Vi är så långt i från naturen i vårt dagliga liv så jag tror att de flesta skulle må gott av att veta hur saker och ting fungerar i verkligheten, där ute i naturen, den natur som vi människor borde vara en del av, den natur vi inte ser i mataffären.
Jag skulle nog hellre förespråka att eleverna får föda upp en kanin, döda den, undersöka den och till sist äta upp den. Vi är så långt i från naturen i vårt dagliga liv så jag tror att de flesta skulle må gott av att veta hur saker och ting fungerar i verkligheten, där ute i naturen, den natur som vi människor borde vara en del av, den natur vi inte ser i mataffären.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)