Måste frihet tvingas fram

Läste på Newsmill och hittade följande pärla:

Marx och Lenin ansåg att frihet måste genomföras med tvång.

Det är en för mig vid spontan reflektion ganska bakvänd idé. Varför inte bara ge folk frihet och så kommer de att använda den.

Min nästa tanke säger att det kanske inte är så enkelt. För är vi någonsin fria att göra fria val. Bara för att vi kan göra fria val använder vi vår frihet? Tex skulle vi kunna ta exempel från föräldrapenningen där papporna nu ett tag haft möjligheten att välja att vara hemma med sina barn men det uppenbarligen funnit andra saker som varit i vägen. Kanske är det så att pappor inte ska vara hemma med sina barn eller så är de inte fria nog för att göra det valet pga av andra (o)friheter. Men när ett antal månader av föräldrapenningen knyts till pappan så börjar papporna ta ledigt. De har fortfarande valet att inte ta ledigt men nu är det deras frihet. Inte familjens ekonomiska eller sociala frihet som bestämmer utan enbart pappans frihet det talas om.

Så frihet att göra egna val kan enbart göras om valet defacto är en ens eget val att göra. Pappor kommer bara ta ut föräldraförsäkringen om det är deras val att ta. Börja man blanda in familjen ekonomi, mammans vilja att vara hemma kommer pappas vilja bara vara en bland många och ingen frihet har uppnåtts. Detta bara som ett exempel.

Men kan vi bli sant fria? Dels väljer vi en mängd ofriheter genom att skaffa barn, relationer, ägande etc etc som kommer att påverka våra val. Dels har vi en ofrihet genom att vi är de djur vi är. Dels så påtvingas vi ett antal ofriheter av föräldrar, syskon och andra som är med den tid vår egen vilja "står i skogen och växer".

Kan vi se dessa ofriheter på egen hand, de som förhindrar oss att vara fria att göra de val vi vill göra eller borde göra? Det är knappast troligt. Hur många gånger har man inte hört personer som flyttar ifrån en villa säga att de inte förstått hur bundna de varit av trädgårdens plikter? Det är ofta som vi själva inte förstår vad som är bäst för oss. Men å andra sidan hur ska vi veta det? Det är ju inte förrän vi faktiskt har provat som vi vet om vi faktiskt uppskattar en trädgård eller ej. Dessutom förändras vi allt eftersom tiden går så det är inget som säger att jag om tio år har bytt åsikt om min trädgård och än mindre att jag faktiskt är medveten om att nöjet att klippa gräs har blivit en trist arbetsuppgift.

Så kanske Lenin och Marx hade rätt. Det krävs att någon yttre kraft knuffar oss ur cirklarna för att vi ska få perspektiv på saker och ting. Den springa punkten är om det existerar någon som kan se vilka det är som behöver knuffas och i så fall vilken riktning. Men denna existera sannolikt inte så därför får vi sannolikt även i framtiden förlita oss på statistik, goda intentioner och stor försiktighet med att ingripa i folks liv.